Vilsen själ...
Tycker dom här orden som mamma o jag bytte när vi for till Ikea sent en söndags kväll skulle passa bra.
Mamma - Ja där står det några vilsna själar som vill åka hem!
(sitter på bussen och tittar ut på dom som står på andra sidan på hållplatsen vid birsta)
Jag - Ja och här e det några som kommer!
Mamma - Haha ja det har du rätt i!
Det är varmt under täcket där jag ligger, men ändå fryser jag. Varför?
Tänder ett ljus, i ett desperat försök att få värme, med det bara slocknar. Jag ger upp!
Ger upp på allting, bara ligger där! Och fryser! Helt ensam.
Varför? vad har jag gjort? Vad vare som gick fel? E det mitt fel?
Mamma - Ja där står det några vilsna själar som vill åka hem!
(sitter på bussen och tittar ut på dom som står på andra sidan på hållplatsen vid birsta)
Jag - Ja och här e det några som kommer!
Mamma - Haha ja det har du rätt i!
Vet inte vad jag ska tycka eller tänka längre. Kanske överdriver jag, jag vet inte! Gör jag de?
Det är varmt under täcket där jag ligger, men ändå fryser jag. Varför?
Tänder ett ljus, i ett desperat försök att få värme, med det bara slocknar. Jag ger upp!
Ger upp på allting, bara ligger där! Och fryser! Helt ensam.
Varför? vad har jag gjort? Vad vare som gick fel? E det mitt fel?
Drar täcket ännu lite högre upp, men det hjälper inte. Det läker in luft nånstans. typiskt!
Jag försöker somna,och efter säkert flera timmar sjunker jag äntligen in!
Vill jag det? jag vet inte, vet ingenting längre...
Kommentarer
Trackback
