Emeline

Jag vet seriöst inte vad man kan göra längre, tror jag har testat allt, men det funkar liksom inte. Känner mig så himla kontroll lös liksom....
Det ända jag vet är att det gör så jävla ont att se, jag vill bara krypa ihop o gråta...
Jag får alltid en klump i magen när jag känner på mig att det håller på att hända, jag vill liksom inte, vill bara gå åt andra hållet och inte se på, men ändå händer det o det känns som om ingen gör nått åt det, ingen bryr sig igentligen, för dom blir ju inte drabbade!
Det är bara när jag blir riktigt drabbad och vänder mig till nån som dom bryr sig, men annars existerar det typ inte...
Varför gör man sånt här? tänker man inte efter? Eller man har väl brännt allt o blivit en total "loser"...
Inte så konstigt att vissa saker inte blir bättre när man e helt "fuckad" i huvudet, o ska hålla på sådär, vem blir gladare av de...
Jo för stunden kan det ju va skönt för en person, men för alla andra då? Existerar inte dom längre eller?
Tydligen inte...
Känner mig så jävla ensam...

Ps: Nu förstår jag ordspråket: Man kan inte lära gamla hundar sitta!